bevaradt: & ena flygelns yttersida synes den hel. Genovevas historia ha varit framställd (fig. 79), å den andra Magdalenas. Här framstår, trots förstörelsen, mästarens konstnärskap i sin största fulländning; ansiktsbildningen är fin och ädel, rörelserna eleganta och färggifningen briljant, rik, ren och mättad. Genovevas gestalt t. ex., i violett brokaddräkt å den hvita gångaren, som trafvar fram bland blommor och blad, gör ett tjusande intryck. Blommorna i Ystadskåpet äro blå, röda, gråröda och hvita (»prästkragar). Det lilla, som finnes kvar af Lundaskåpets målningar (se ofvan s. 36), ger vid handen, att anordningen af scenerna varit alldeles den samma; de försiggå i det fria samt stå under gyllene rundbågar med omväxlande rödt och grönt å fältet däröfver; och figurframställningen synes både i hållning och drag öfverensstämma. Här råder en idealitet och en lugn värdighet, som står rätt långt ifrån mäster Bertrams liflighet och realism. Idealiteten och den lugna värdigheten representerades ju särskildt af Kölnerskolan 1; i Lübeck lefde den också länge, vi se den i scenerna å Bergenfararnas altare från Marienkirche (omkr. 1400) och ännu i det stora högaltaret där (jfr bilderna hos Goldschmidt a. a. Taf. 3). Fig. 75. Dorotea från Lundaskåpet. 1 Se SCHEIBLER U. ALDENHOVEN, Kölner Mahlerschule I-II (1902), f. o. m. den eleganta Mariakröningen Taf. 1 och liknande Taf. 3 (Kristus med liljespira). Flera efterföljare till den s. k. mäster Wilhelm (Hermann Wynrich), den ideala 1300-talsriktningens störste mästare i Köln, ha sådana scener som Mariakröningen i det fria med blommor och örter på marken en dylik scen är måhända en af dem, hvaraf Lundaaltarets flyglar ha några få spår (jfr ofvan s. 36). Man skulle äfven kunna sammanställa Ystadskåpets målningar med de westfaliska, särskildt Soestskolans (jfr HERM. SCHMITZ, Die mittelalterliche Trots vissa olikheter i detaljen, hvilka ofvan på tal om de skulpterade figurerna samt ornamentiken antydts, måste man komma till den öfvertygelsen, att de båda skånska altarskåpen förfärdigats i samma verkstad och under samme mästares ledning. Olikheterna kunna bero på någon tidsåtskillnad, men också till stor del på att olika medhjälpare användts. Inom Lunda Fig. 76. Gertrud från Lundaskåpet. skåpet ha vi också kunnat konstatera, hvad figurbildningen beträffar (händer, fötter etc.), olika arbetare, mer eller mindre skickliga. Målningen af de snidade figurerna samt flyglarnas målade scener ha troligen mera direkt ledts af mästaren eller af honom själf utförts. Att Ystadskåpet är yngre, synes mig antagligt; men jag vill icke bestämdt påstå det. Lundaskåpets skulpturer äro kanske något mera jämnt och enhetligt behandlande, med mjukare linjer i hår, skägg och veck; detta skulle tyda på en mera mogen konst. Och det konsekventa upptagandet af rundbågen, äfven som (öfverliggande) principalbåge, med en tendens till »kölning», skulle också kunna tyda på en något senare tid för Lundaskåpets tillkomst än för Ystadskåpets. Men ojämnheterna och kantigheterna i Ystadskåpets figurer kunna väl på nyss antydda sätt förklaras (olika händer i samma verkstad); och i de målade scenerna synes mästarens konst här vara Malerei in Soest, 1906). Landskap med blommor var utmärkande för denna. Men figurbildningen, med ansiktena i något spetsig oval etc., synes vara en annan. Rutgolfvet, som redan under 1300-talet var vanligt (äfven hos mäster Bertram), återfinnes icke i Lunda och Ystadskåpens målningar. fullödig. Mariafigurens bredd och borgerliga hållning i Lundaskåpet balanseras åter af hela gruppens ideala ro och Kristusfigurens upphöjda värdighet. Hans typ (med kortare, mjukt skägg) återkommer för öfrigt i flera andra figurer i Lundaskåpet. Någon större tidsskillnad mellan de båda altarverken kan man icke antaga. En förnyad forskning, särskildt i Mecklenburg, skall måhända komma denne mästare närmare. I Mecklenburg och Doberan har han troligen arbetat, äfven om han utgått från en verkstad i Lübeck. Och i Skåne kan han hafva uppehållit sig under några år mot 1300-talets slut. Fig. 77. Baldakinbåge i Lundaskåpet. Ett yngre altarverk från Ystad. För Ystads Mariakyrka har man, troligen mot 1400-talets midt, några årtionden efter tillkomsten af Petrikyrkans altarverk, anskaffat ett nytt, väldigt bildskåp, hvars midtparti äfvenledes nu förvaras i Lunds universitets Historiska museum. Det står på en med målningar prydd underställning af trä, som innehåller förvaringsrum och synes ha ersatt altarbordet. Altarverket är högre och har måhända verkat mäktigare än Lundaskåpet; flyg. larna äro nu försvunna. I centralpartiet sitta Kristus och Maria i den traditionella härlighets- och förbönsställningen (fig. 80); men emellan dem har varit anbragt ett föremål: å den ljusblå fonden läses » (D)eo corp.; sannolikt har å en konsol stått det invigda sakramentet eller hostian i en monstrans1. Omkring i corpus sitta de 12 apostlarna i två rader tre och tre, och under midtscenen sitta de fyra stora kyrkofäderna. Baldakinverket är, i förhållande till figurerna, högre än i Lund, och har en gång verkat praktfullt, fastän det är mera groft utfördt; det visar i hufvudbågarna utpräglad kölform. Figurerna röja i allmänhet typiskt 1400-talets smak; men Kristus och Maria i midtscenen ha kvar rätt mycket af de äldre arbetenas drag och hållning, särdeles Mariafiguren. Kristus B Fig. 78. Baldakinbåge i Ystadskåpet. gestalten visar något större känslosamhet eller vekhet. Det äldre Ystadaltarets midtfigurer hafva tydligen varit förebilderna. Veckbehandlingen här samt å apostlafigurerna har ock något af den äldre riktningens drag kvar, om den än är mera sammansatt och orolig. I stället för en af dessa sittande figurer, som nu fattas, är sedan gammalt inställd en stående statyett (afbildad ofvan fig. 70) från ett annat skåp eller möjligen från en af detta skåps flyglar. (Också en annan apostel fattas, i stället för hvilken en nyare, 1 En motsvarighet härtill finnes t. ex. i ett altarverk i Tongres, Belgien, där mellan Maria och Kristus är anbragt en nisch med galler, sannolikt för monstransen eller en relikviebehållare. Se MÜNZENBERGER, Altäre I s. 92. |