kraftig utprägling under 1300-talet. Ofvan har (i III kap.) redan anförts exempel: Marienstatt-altaret och Kölnerdomens pelarfigurer. Här är den ideala uppfattningen alltjämt bibehållen. Men i de reliefer, som utsmyckade högaltarets bordssidor i Kölnerdomen (en bild ofvan s. 55), framträda, redan vid 1300-talets midt, nya stildrag1 den aristokratiska elegansen öfvergifves, gestalten blir bred och satt, förlorar liksom hufvudet till en stor del de sköna linjerna, men får en viss lugn värdighet, trots all otymplighet: högaltarfigurernas mästare är den typiske företrädaren för denna oharmoniska öfvergångsstil, i hvilken ännu båda strömningarna kämpa med hvarandra» (Lübbeke s. 75). I draperier och hårbehandling gör sig den ideala franska riktningen ännu länge på sina håll gällande, såsom vi redan sett och ytterligare skola se. Men annars kommer så småningom ett realistiskt drag in, som i Köln visar sig redan i apostlagestalterna i domens s. k. Petersportal från omkr. 1375 2. Redan under 1200-talet se vi den franska ideala stilen uppträda i Nord-Tyskland. Figurerna å Bremendomens fasad ha nyss omtalats. Ännu elegantare, fastän kanske något äldre, äro relieferna å sakramentsskåpet i Doberan (ofvan s. 52 och fig. 28), som ha sin fullkomliga motsvarighet i franska arbeten. Jag kan också erinra om de något yngre stuckfigurerna från Lübecks Marienkirche (ofvan s. 57 f. och fig. 32). Dessa arbeten stå icke 2 Dateringen enligt Lübbeke. 1 Man har betviflat, att dessa marmorfigurer skulle vara af tyskt ursprung; för stilutvecklingen torde de dock äga en viss betydelse. Ett utomordentligt vackert arbete, sannolikt nederrhenskt från midten af 1300-talet är en Maria i NationalInuseum i München (n. 488, se Katalog des bayr. Nationalmuseums Bd. VI, 1896, Taf. V), hvilken tydligen hört till en liten grupp af den hel. Jungfruns förhärligande; anletsdragen äro ädla, veckfallet fritt och ledigt. Vida mera realistisk är en välsignande Kristus (ur liknande grupp), nu förvarad i Germ. Museum, Nürnberg (n. 221, JOSEPHIS Katalog s. 113; LÜBBEKE Taf. XXXVIII); han har krusigt skägg, långa lockar, som ringla ned på axlarna, bok i v. handen, bred, naken fot; sättes af Josephi till 1300-talets slut. En pietàgrupp, JOSEPHI s. 116 f., från omkr. 1400, är åter ganska otymplig (vida mindre konstnärlig än den nedan fig. 86 afbildade från Askeby). Från 1400talets förra hälft finnas också i samma museum rhenska bildverk, där den ideala stilens drag gå igen (t. ex. n. 233, JosephI s. 123). Andra rhenska arbeten i Sammlung Schnütgen, Köln (se ofvan). Jfr äfven Kunstdenkmäler der Rheinprovinz flerst. (t. ex. V: 3 s. 215, en apostelfigur). långt ifrån altarverket i Marienstatt (fig. 21, se särskildt Mariagestalten), äfven om detta förråder en mera framskriden konst. Högaltaret i Doberans klosterkyrka (se interiören ofvan fig. 43, samt fig. 56, en flygel) visar en något senare figurstil; och så ännu mera altarverken i Rossow (fig. 44) och Hildesheim (fig. 47). Mycket är emellertid här ännu kvar af den franska monumental och idealstilen; figurbildningen är ädel, om än en viss bredd inträdt, veckbehandlingen stor och fri. I dessa nu omtalade och dylika arbeten från 1200-talets slut och 1300-talets första tre fjärdedelar synas mig förutsätt Fig. 57. Interiör af Doberans klosterkyrka, mot väster. ningarna vara gifna - också i ornamentellt afseende för den under 1300-talets sista årtionden i Hamburg-Lübeck-trakterna allt mer framträdande altarskåpsskulpturen. Träsniderier i Doberan. Mecklenburg och Skandinavien. Närmast finner man kontinuiteten i en serie sniderier i Doberans cistercienserkyrka. Relikvieskåpet på högaltaret, som ursprungligen hade två längdserier, fick efter några årtionden, såsom ofvan omtalats, en ny, tredje bildrad under de förra. Samtidigt eller något senare snidades sakramentshuset, som har sin plats till vänster om högaltaret (se interiören fig. 43 ofvan). Så tillkom triumfkrucifixet och det därunder stående lekmannaaltaret, som ofvan (s. 84) i korthet omtalats (nu uppställdt mot västra väggen, se fig. 57). Den sida af det fordom fristående altarverket, som vette. inåt högkoret, visar scener ur Marias lefnad, och de fortsättas på krucifixstammens baksida och afslutas med Marias kröning genom Kristus (denna relief fästad midt emot den korsfästes hufvud). Under den mot kyrkans skepp vände crucifixus synas å altaret scener, hänförande sig till Kristi lefnad. En viss olikhet i stilen råder i altarverkets båda sidor, i synnerhet hvad figurbehandlingen beträffar. Mariasidans bilder anses vara något äldre och förråda en mera konstnärlig hand 1. Måhända beror dock åtskillnaden på olika medarbetare i samma verkstad. Vi återkomma strax nedan till detta märkliga altarverk. Doberankyrkan har i snidverk flera andra synnerligen vackra arbeten, ett par små skåp med klöfverbladsbågar samt spetsgaflar mellan fialer (Schlie s. 616), vidare korstolar med liknande dekoration jämte rankverk och (mera otympligt bildade) djuroch människofigurer (Schlie s. 617 ff.). Om dessa arbeten mera sammanhänga med (ornamentiken i) högaltaret, så visar sig det dekorativa träarbete, som utfyller koromgångens balustrad (den s. k. oktogonen), mera besläktadt med lekmannaaltarets dekoration (fig. 58), Att nu alla dessa arbeten skulle vara produkter af en kontinuerlig klosterverkstad, kan man väl icke påstå; man upptäcker lätt icke blott tidsåtskillnader utan också olika samtida händer. Ett visst sammanhang i stildragen torde man emellertid kunna finna man ser dem på en eller annan punkt (i veckbehandlingen och i ornamentiken) fortlefva till in på 1400-talet (jfr t. ex. SCHLIE, anf. arb. III s. 603. |