Page images
PDF
EPUB

Om vi helt och hållet bortse från blocket från Waldenburg, kan man säga, att af 20 basaltblock 18 visat sig Pullkomligt och i alla afseenden öfverensstämmande med kända skånska förekomster. De återstående tvenne, hvaraf det ena från Lesum nära Bremen och det andra från Roskilde, likna visserligen ej fullständigt någon af mig känd skånsk förekomst, men deras habitus är dock sådan, att de i hvarje händelse tyckas stå mycket nära de svenska basalterna. Särskildt anmärkningsvärda äro de med färglös mellanmassa försedda basalterna, antingen denna mellanmassa består af enbart glas eller af glas tillsamman med fältspat. Dessa basalter synas nemligen vara ganska typiska och säregna för det skånska basaltområdet. Åtminstone har jag aldrig sett några andra basalter med så rikligt färglöst glas, oaktadt jag varit i tillfälle att genomgå ett ganska betydande antal preparat, bland annat hela prof. ZIRKELS samling.

Öfvergå vi nu till en granskning af föregående författares beskrifningar af erratiska basaltblock, så finna vi, att det i många fall är ytterst svårt att af dem hemta tillräcklig ledning för sitt omdöme, samt att på grund af dem anställa fullt tillförlitliga jemförelser. Likväl vill det synas, som om alla de block, hvilka obestridligen äro basalt, likaledes hänvisa på Skâne såsom sin ursprungliga fyndort. Några af dem hafva så säkra kännetecken, att något tvifvel med afseende på dem icke kap rada.

Hvad nu först de af LANG beskrifna blocken beträffar, så kunna angåerde flera af dem berättigade tvifvelsmål uppstå, huruvida de verkligen äro att anse som basalt. Detta gäller i främsta rummet för »doleritlavan» från Rechtenfleeth, den »porösa basalten från östersjöstranden i Ostpreussen», samt för doleritlavan från Wellen. Jag tror knappt, att man skall taga alltför mycket fel, om man utan vidare hänför dessa till diabasmandelstenarnes och diabasernas grupp. En stor del af våra svenska diabaser hafva en utpreglad doleritisk habitus, och de af LANG gifna beskrifningarne passa bättre in på dylika diabaser än på basalter. På grund af beskrifningen tyckes man till och med närmare kunna bestämma blocket från Rechtenfleeth som en Särnadiabas, under

17

det att blocket från Wellen i allt öfverensstämmer med Kinnediabasen, med undantag af det utaf LANG omnämda mineralet, som han ej lyckats bestämma. Sålunda återstå endast LANGS stuffer från Wellen nummer 35, 61 och 66. Af dessa kau 0:0 35 med någorlunda säkerhet hänföras till bergarten vid Randsliderna. Se sid. 17. N:o 61 är en glasbasalt och nära öfverensstämmande med basalten från Långstorp. Se sid. 59. N:o 66 deremot synes närmast vara att hänföra till bergarten i Knösen, se sid. 48, eller möjligen till Syrkhultsjöns basalt, se sid. 46, ehuru i ingen af dessa basalter den af LANG omtalade anordningen af en del utaf magnetiten blifvit iakttagen.

HEINEMANNS beskrifningar på de af honom undersökta blocken äro mycket ofullständiga, och det är så godt som omöjligt att på dem grunda någon jemförelse. Likväl är jag böjd att gissningsvis hänföra fältspatbasalterna t. ex. till stora Höjren, se sid. 37, hvaremot nefelinbasaltblocken torde hänvisa på Lillo som sin ursprungliga fyndort. Se sid. 51.

Hvad de af REMELÉ och ZIRKEL undersökta blocken från Heegermühle beträffar, så passa de för blocken n:ris 1 och 2 gifna beskrifningarne ganska väl in på basalten från Syrkhults8jön, se sid. 46, hvaremot blocket n:o 3 synes mera afvikande. Det må dock anmärkas, att samma block blifvit undersökta af KLOCKMANN, och att denne drager i betänkande att räkna dem till basalterna. Särskildt gäller detta om blocket n:o 3, hvilket Klockmann betecknar som en diabas, och detta utan tvifvel med rätta, att döma af den utal honom gifna utförliga beskrifningen. De öfriga af KLOCKMANN undersökta blocken likna, enligt hvad han sjelf säger, i hög grad basalten från Sösdala. Om det nu också af flera skäl är troligt, att dessa block ej fullständigt öfverensstämma med Sösdalabergarten, så är likväl den typ de representera så särdeles karakteristisk för de skånska basalterna, att jag ej hyser det ringaste betänkande att hänföra dem dit.

Af de block, som af SIEMIRADZKI beskrifvits, kunna sannolikt de tre, om hvilka han sjelf uttalar tvifvelsmål, huruvida de äro verklig basalt, ganska tryggt lemnas ur räkningen. Detta framgår af hela den ganska utförliga beskrifningen. Särskildt må framhållas det långt framskridna förvittringsstadiet, i hvilket dessa block befinna sig, samt sönderdelningsprodukternas utseende. Intetdera talar för deras bestämning såsom basalt, utan torde de vara en till diabasernas grupp hörande bergart. Jag har redan anmärkt, att samtliga de basaltblock jag haft tillfälle att undersöka, varit särdeles friska, ett rön, som äfven blifvit gjordt af GEINITZ m. fl. Detta beror måhända derpå, att de i krossstensieran inlagrade blocken der äro jemförelsevis väl skyddade mot atmosferiliernas inverkan.

Af den mera knapphändiga beskrifningen på de tre återstående, sinsemellan öfverensstämmande porösa blocken, hvilka enligt SIEMIRADZKI bestå af typisk fältspatbasalt, är det svårt att rörande dem bilda sig ett säkert omdöme. Likväl kan, synes det, sjelfva beskrifningen ge anledning till ganska berättigade tvifvel om dessa blocks basaltnatur, oaktadt SIEMIRADZKIS bestämning af bergarten såsom ”typisk fältspatbasalt» borde undanrödja alla tvifvelsmål i den riktningen. En bergart, i hvilken »fältspat och olivin utgöra hufvndbeståndsdelarne» men augiten när sällsynt i små ljusgröna kristaller», kan dock under inga omständigheter få anses såsom en typisk basalt. Härmed vill jag ingalunda bestämdt bestrida riktigheten af SIEMIRADZKIS bestämning, utan vill jag endast hafva påpekat, att man ej utan vidare bör förlita sig på den samma.

GEINITZ har slutligen i fråga om allra största delen bland de af honom undersökta blocken påvisat deras identitet med skånska förekomster. Likväl har han påträffat några typer, med afseende på hvilka motsvarande anstående skånska basalter voro för honom obekanta. Detta gäller i första rummet hans grupp II: »nefelin-fältspatbasalter med doleritisk habitus». Jag för min del ser dock intet hinder att hänföra dessa block till Bosjökloster; tvärtom öfverensstämmer den af Geinitz gifna beskrifningen nästan ord för ord med den beskrifning jag lemnat på sistnämda basalt, sid. 54. Vidare anser GEINITS såsom tvifvelaktig gruppen VI: »glimmerförande fältspat-nefelinitoid-basalt

19

med porfyrartad fältspat.) Ehuru dessa block ej heller öfverensstämma med någon af mig känd skånsk anstående bergart, så synas de dock ej allt för mycket skilja sig från det block, hvilket jag beskrifvit från trakten söder om Perstorps station, hvilket troligen härstammar från någon fast klyft i nejden, se sid. 12. Identiska äro dessa block ingalunda, men de tyckas dock tillhöra samma karakteristiska typ. Sedan jag kommit i besittning af ett tunnare preparat af Perstorpsblocket, har jag funnit bekräftad min förut uttalade förmodan, att färglöst glas, ehuru svårt att iakttaga, dock förefinnes mellan beståndsdelarne i den ytterst

, finkorniga grundmassan. Å andra sidan har GEINITZ sjelf framhållit, att den af honom gjorda bestämningen af nefelinitoid ej alltid är fullt riktig, och det är derför ej omöjligt, att här i det väsentliga samma utbildningsform föreligger, trots de något skiljaktiga beskrifningarne.

Hvad de öfriga af GEINITZ undersökta blocken beträffar, så vill jag ej underlåta att påpeka, att basalter med riklig färglös mellanmassa, hvilka jag anser såsom särdeles karakteristiska för Skåne, bland dem äro ganska talrikt representerade.

Alla hittills undersökta basaltblock (som tillsamman utgöra mellan 50 och 60) synas sålunda hänvisa på Skåne som sin moderklyft. Ett och annat har visserligen påträffats, som ej fullkomligt låter identifiera sig med någon skånsk förekomst, men detta ligger också i sakens egen natur och kan ingalunda tjena som bevis mot deras och öfriga erratiska basaltblocks skånska ursprung. Med de ständiga, understundom rätt betydande vexlingar till sin habitus, hvilka bergarten i de skánska basaltkupperna är underkastad, är det nemligen otänkbart, att prof af hvarje modifikation redan skulle hafva blifvit föremål för undersökning. Det är derför helt naturligt, att block skola kunna påträffas, hvilka ej i allo öfverensstämma med de hittills iakttagna typerna i Skåne. Detta kan så mycket lättare inträffa, som basalt utan tvifvel dels anstår, dels har anstått på mycket flere ställen inom det skånska basaltområdet än på dem, son nu äro

[ocr errors]

kända. Många af de små basaltkupperua hafva nämligen blifvit förstörda eller täckta af jökelbildningar.

Med det anförda vill jag ingalunda hafva påstått, att jag anser frågan om de erratiska basaltblockens härkomst från Skåne såsom till fullo bevisad. Dertill fordras undersökningen af ett vida större antal block än det, hvilket stått till mitt förfogande, och särskildt kräfves ett noggrannt studium af block från gränserna af deras erratiska uppträdande. För närvarande kan man emellertid tryggt påstå, att alla hittills utförda undersökningar tala för, eller åtminstone ej emot, de i det dansk-tyska diluviet utbredda erratiska basaltblockens skånska ursprung.

[ocr errors]

1

[merged small][merged small][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][merged small]
« PreviousContinue »