Page images
PDF
EPUB
[blocks in formation]

I denna tidskrift 1) hafva S. A. TULLBERG och A. G. NATHORST 1880 under titeln: »Meddelande om en växtlemningar innehållande basaltvacka vid Djupadal i Skåne» fästat uppmärksamheten på den vid nämnda ställe förekommande bergarteu samt påvisat dess samband med basaltförekomsterna i nejden.

Genom till Lunds museum insamlade stuffer kände jag visserligen bergarten redan då jag sistlidne år (1882) offentliggjorde min afhandling: »Skånes Basalter», men jag inskränkte mig då till att helt flyktigt omnämna densamma som en basalttuff, utan att närmare utveckla skälen, hvarför jag, i motsats till nämde geologer, gaf bergarten detta namn2). Orsaken till detta skenbara förbiseende låg dels uti den omständigheten, att slipprof, hvilka blifvit bestälda hos Werlein i Paris, allt för länge läto vänta på sig, dels ock uti min önskan att först på ort och ställe taga bergarten i närmare skärskådande. Härtill hade jag tillfälle förliden höst, då jag under en resa i trakten kunde egna bergartens förekomst i naturen åtminstone en flyktig granskning.

1) Geol. Förs i Stockholm Förh. Bd V, sid. 230 232.

2) Det torde dock böra anmärkas, att herrar TULLBERG och NATHORST sjelfva ej synts varit fullt säkra på rigtigheten af benämningen »vacka», ty i början af texten heter det en gneisstycken och brunkolsartade trädbitar innehållande basaltvacka eller tuff»; sedermera användes dock endast ordet >> vacka».

De iakttagelser jag då gjorde, och det mikroskopiska studiet af bergarten, hafva fullkomligt stadgat och bekräftat min åsigt, att den är en mer eller mindre omvandlad tuff, d. v. s. ett hårdnadt accumulat af vulkanisk aska, sand och lapilli, och ej en vacka, d. v. s. en fullständigt eller nästan fullständigt sönderdelad och sönderfallen basalt.

Till färgen skiftar bergarten mellan blågrönt, gröngult, brungult eller brunt, allt efter det förvittringsstadium, i hvilket den befinner sig. Den grönaktiga färgtonen synes vara den, som tillhör bergarten i dess friskaste tillstånd, ehuru den äfven på detta stadium visar tecken till en börjande vittring. De brunaktiga färgtonerna deremot synas antyda en längre framskriden sönderdelning.

Till sin öfriga makroskopiska habitus är bergarten likaledes ganska vexlande. Ån synes den för blotta ögat nästan tät, än kan man tydligt i densamma urskilja rundade korn af från en ärts, ja till och med en hasselnöts storlek ända ned til mikroskopisk litenhet. Dessa korn ligga än hopade tillsamman, än så, att de mellan sig lemna större mellanrum, fyllda af en hvit substans. Att bergarten i sjelfva verket består af större eller mindre korn, sammankittade och sammanhållna af ett mellan dem befintligt (kalkspat-)cement, framträder tydligt om man jemslipar ett större stycke af bergarten. Ännu bättre ser man det likväl, om man vid slipprofvens förfärdigande med en lupp närmare betraktar dessa, strax innan de blifvit nog tunna för att med fördel kunna användas i och för mikroskopisk undersökning. Man lyckas nemligen med lätthet framställa ganska stora preparat af denna tjocklek, hvaremot de, på grund af bergartens lösa consistens, vid vidare behandling ytterst lätt sönderfalla. Till följd häraf måste man i och för den mikroskopiska undersökningen oftast nöja sig med små preparat, stundom omfattande endast några få korn, hvilka till på köpet kunna hafva lösgjorts från hvarandra. Dylika preparat, äfven då de vid första påseendet synas täta, upplösa sig ofta vid närmare granskning på ungefär samma sätt som de större slipade styckena. Man

5

finner dem nämligen bestå utaf ett aggregat af små, mörkare, rundade korn och kantiga splittror, hvilka sammankittas af ett ljusare cement. Likväl kan man äfven finna stycken, hvilka ej upplösa sig på detta sätt, utan till och med under mikroskopet visa sig täta och likartade. Tydligen utgöras de senare af hårdt sammanpackade, mycket fina ask beståndsdelar, hvilkas natur af accumulat till äfventyrs ytterligare döljes genom den skedda omvandlingen.

Det bör anmärkas, att sådana täta och grofkorniga partier förekomma om hvarandra utan någon synbar regelbundenhet. Dessutom kunna större eller mindre korn mer eller mindre talrikt förekomma inlagrade i de tätare styckena, så att öfvergångar derigenom bildas till den mera grofkorniga varieteten. Ingen skiktning har hos bergarten kunnat iakttagas.

Den mikroskopiska undersökningen af slipprofven har, såsom redan antydts, i sin mån bidragit att bekräfta rigtigheten af bergartens bestämmande som en basalttuff. Enligt hvad de af mig undersökta preparaten (omkring 20 till antalet) ge vid handen, kan jag till ingen del instämma i den åsigt som L. E. SVEDMARK uttalat uti ofvan anförda, af TULLBERG och NATHORST gjorda meddelande. Enligt hans mikroskopiska undersökning skulle äfven den friska bergarten vara en sekundär produkt af en pyroxenförande bergart, i hvilken de ursprungliga. mineralen undergått betydande förändringar. Någon pyroxen finnes emellertid ej i bergarten med undantag af ett eller annat mycket sällsynt mikroskopiskt augitkorn och har säkerligen ej heller till någon större mängd förut deri förefunnits, såsom längre fram närmare kommer att visas. Icke heller hafva några andra. ursprungliga mineral, undantagandes enstaka ganska sparsamma olivinkristaller, någonsin i bergarten förefunnits, lika litet som denna öfver hufvud taget är en sekundär produkt, såvida man härmed menar, att bergarten skulle uppkommit genom förstöring af en annan, primär, och derefter nybildats.

Af den mikroskopiska undersökningen framgår nemligen, att de korn och splittror, hvilka utgöra bergartens hufvud

[ocr errors]
« PreviousContinue »