synes lägga sig öfver den öfre röda ortocerkalken och är möjligen i sin nuvarande form en senare bildning.

Då kalkbildningarne i östra Stumsnäs måste räknas till samma bassin som de vid Vikarbyn belägna, höra åter lagen i vestra Stumsnäs till den trångformiga sänkning, som sträcker sig nordvest om denna. I sistnämnda by går granit utmed sjön och norr om den har ortocerkalk brutits i åkrarne. Till samma bassin torde också böra hänföras den grå ortocerkalk, som för längre tid tillbaka brutits på en skogslott, tillhörig Sjugare by i Leksand, men belägen på Stumsnäs-udden. Emellan dessa numera igenvallade kalkbrott och vestra Stumsnäs sträcker sig en betydlig myr, hvars botten enligt det gjorda antagandet skulle vara silurisk.

Utmed den öfriga delen af Siljans nordöstra strand träffas, så vidt man kan se, inga paleozoiska lag mellan centralgraniten och sjön.

De förut omtalta silurlagen vid Östbjörka förekomma i sluttningarne mot den dalgång, som norrut sträcker från sjön Gryssen. I vestra sidan af dalgången uppträda i sjelfva byn på spridda ställen kalklag, dels af leptænakalk, dels af ortocerkalk. De falla åt norr och nordöst. Närmare dalgångens botten äro liknande bildningar synliga. Men det är egentligen i den östra sidan, som silurlag uppträda i större massor. Sluttningen täckes här utefter en längre sträcka af leptænakalk, och talrika kalkbrott äro deruti anlagda. Den tillgängliga delen af kalkberget tillhör ledets öfversta del, och koraller förekomma på flera punkter i rätt stor mängd. Lutningen är mycket vexlande, men strykningen torde i det hela vara i SÖ.-NV. Äfven en sydligare klint, kallad Klittberget består af leptænakalk. Hela massan i denna sluttning gör intrycket af att hafva glidit utför berget, samt derunder böjts och brutits. Högre upp närmare bergets hjessa ligga utmed gångstigen mellan Östbjörka och Stygforsen hällar af öfre röd ortocerkalk, fallande 20° SV. t. V. Kalkbildningarne vid Östbjörka omgifves i vester, norr, öster och sydöst af granit. Om denna äfven sträcker sig på södra sidan, sålunda fullständigt isolerande den skålformiga sänkningen, har icke kunnat afgöras, då åt detta håll fasta hällar icke iakttagits. Förhållandena utmed Draggån synas mig dock snarast tala för, att dessa bildningar sammanhänga med dem vid Hosjön och Gliskärna. Vid gränsen mellan de båda fälten omgifves nämligen ån af myrländta ängar, under det granit framstår i dess stränder såväl högre upp som längre ned.